Hejsan! Måste börja med att säga att jag är grymt förkrossad och arg över att jag inte kan se honom, känna honom och liksom känna perfektionen. Jag blir fan desperat, jag klarar inte av att veta att han är så jävla långt borta. Jag ska leta ända tills jag hittar honom. Även om det tar hela livet, jag svär. För mig är det han, han  som jag verkligen lever för honom från och med nu, enda sen första gången jag såg honom. Jag ska hitta honom, titta på varenda sten igenom hela Norge, jag måste få säga mitt. Du är så jävla perfekt.


Nu sitter jag och svettas mer än vad jag någonsin gjort. Idag har vi åkt båt och badat i Blue Lagoon och kollat på Famagusta och kärleksbron eller vad det nu var. Fast jag har blivit biten mellan benen på sidan, gör jävligt ont, fast det hände igår någongång. Har spelat pingis med mamma och pappa nu såhär på kvällen och det är inte ens en vecka kvar här på Cypern. Jag är inte ens brun för jag väntade och tog det lungt ibörjan, jag solade ju men med en hög faktor. Blir inge brunare heller. Nej nu måste jag gå och duschaaaaaa, flyter bort.